I veckan är det dags för ny fotografering – denna gången ska det vara både till min nya bloggdesign samt till en annan grej. Känner just nu ingen större pepp på att blogga, känns som att bloggen ”hänger i luften” lite grann men i slutet på nästa vecka ska den både vara flyttad, ha ny adress, ny portal och ny design.

Mer nystart än så blir det inte! Då kör jag fullt ut igen.

Här är lite bilder från fotograferingen med Mumin i vintras, det var inte helt enkelt! haha.

Idag ska bli en bra dag, satt och kodade i 2-3 timmar igår tills jag nästan ville gråta haha. Jag har en 10 tums minidator att jobba med, har inte haft råd med en vettigare. Innan hade jag detta..

Så ja, det är lite knepigt att blogga, jobba med projekt och företag plus designa saker på en miniminidator men förhoppningsvis kan jag köpa en större snart.

Här kommer lite ledtrådar….

Frågor? Kommentera så svarar jag i ett nytt videoinlägg

Försöker tänka på saker jag ser fram emot, och inser att jag har en hel del den närmsta tiden!

(Bilderna är från GCT i Abu Dhabi förra året)

Det går jäkligt trögt att uppdatera här, men helt ärligt har jag ingen livslust just nu. Jag orkar inte bry mig om någonting, inte ens mig själv. Känner jag mig själv går det värsta över inom några dagar och jag håller mig lite från bloggen under tiden så ni slipper massa deprimerande inlägg.

På Torsdag är jag tillbaka i alla fall, för då har jag något STORT att berätta. Ni får en ledtråd…. (nej, ska inte köpa en till häst! haha)
Tänk er denna häst, med en svans….

Har murat in mig i min lägenhet dom senaste dagarna. Idag gick jag en sväng till Ica, men det var allt. Känner mig som en liten tant som bara sitter inne själv och dricker té, målar och pysslar. Imorgon kommer min pojkvän hem och jag längtar såå, det är min egen  psykolog. Ska bli så skönt att få sällskap hemma och prata ut istället för att bara må dåligt i min ensamhet.

Har fått massor av mail jag inte svarat på, kommer ta tag i det så fort jag har lite mer ork.
Många har undrat saker om Trixie så jag svarar kort på några av frågorna: Hon är ca 167cm hög, väl grundutbildad (flyttar för skänklar osv), lånas inte ut på foder. Hennes annons hittar ni HÄR! Ring gärna om ni är intresserade (min mammas telefonnr), annars kan det dröja lite för mig att svara på mail.

Hugo <3

Senaste veckan har jag varit riktigt hängig hela tiden. Har både varit deppig och haft ont i kroppen, har ridit hemma och hoppat lite inför helgen men inte tagit mig iväg på tävling. Får se om jag kanske rider någon klass imorgon. Igår fick Mumin också hoppa lite, men det blev inte så många språng. Jag kände mig för klen och öm i kroppen, han hoppar så jääkla stort ibland och jag var orolig för att flyga ur sadeln och göra illa mig ännu mera. Måste till kiropraktorn så snart som möjligt, kan knappt gå för att speciellt ryggen krånglar så mycket.

Ska snart åka ut till stallet, då kanske jag får lite mer energi. Just nu känner jag inte alls för att varken träffa folk eller anstränga mig, vill helst bara ligga och sova. Förhoppningsvis släpper det inom ett par dagar så jag kan vara pigg och glad igen! Har faktist massor av planer och inspiration även om det svänger rätt mycket i hur jag mår.

Såg nyss denna bild på Marlons MZ´s  facebook, vilket ställe! Tänk att rida där… Inspiration av rang.

Här kommer äntligen filmen! Har försökt ladda upp den i flera dagar, tog 3 timmar igår men nu är den uppe.
Trixie har haft lång sommarvila och jag har inte ridit henne på flera månader, hennes medryttare har ridit igång henne och jag hoppade upp för att rida lite i alla gångarter så vi fick en ny film på henne. Hon är så fin, fast hon bara är motionsriden senaste tiden har hon blivit ganska stadig i alla gångarter, och hon är jättemjuk i munnen. Hon söker sig neråt själv mot bettet och är lugn och avslappnad men inte seg på något sätt.
Ursäkta min framåtlutade sits, verkar bli så då jag haft riduppehåll några veckor…haha.

För er som är nya, Cantate (Trixie ) är ett KWPN-sto född 2007 efter Hamlet-Kings Quest. Hon är väldigt sent tagen då hon haft 2 föl, men lär sig otroligt snabbt och är positivt inställd till ALLT. Supersnäll i all hantering och ridning, en väldigt trygg häst trots sin unga ålder. Hon kommer bli världens bästa kompis och allroundhäst.

Idag har jag varit instängd i min lägenhet hela dagen. Från att jag vaknat har jag grinat till och från utan någon speciell anledning. Telefonen fungerar inte och jag kan inte ringa någon. Allt känns bara sååå dåligt nu. Tagit ångestdämpande för ett tag sen så det har lugnat sig lite, men är helt yr i skallen och ramlade precis över soffan – tog emot mig med handleden som inte känns så bra nu.

Nä alltså, usch på allt idag. Känner mig ynklig och ensam men orkar inte träffa någon.  Hoppas på en bättre dag imorgon, har möte angående webprojektet på morgonen och lite andra saker som ska göras – filmen på Trixie ska också upp, måste bara handla ett usb-minne först.

Ni får nöja er tills imorgon med en ponny på en sten.

För någon dag sen skulle jag hämta in Mumin från hagen och märkte att hans grimma var blodig. Kollade uppåt och såg ett stort jack runt hans öga, tänkte direkt att han gjort illa sig i hagen men börjar nu fundera på om det hänt då han stått inne under natten – mamma släppte ut på morgon och kollade aldrig på den sidan av huvudet då hon klädde på honom grimman och ledde ut.

Anledningen att jag blir orolig är för att samma natt har någon försökt stjäla vår hästtransport! Någon har dragit fram den flera meter men sen lämnat den. Sprintar osv är uttagna men vi har lite speciell koppling på Ifor-släp så vet man inte vad man ska hålla uppe medan man vevar går det inte att få på släpet. Samma sak när man kopplar av det. Vet man inte vad man ska hålla uppe släpper inte låsmekanismen. Vi tror det är det som fått dom att lämna det, att dom försökt koppla på, det har inte gått, dom har försökt köra iväg ändå men efter några meter märkt att det inte kommer gå och lämnat det.
Det är alltså någon som varit i/runt vårt stall samtidigt som Mumin fått ett skärsår runt ögat som fått sys, och jag är väldigt orolig att det är samma människa som skadat honom. Det behöver inte ha ett samband, men risken finns ändå där.

Nu är övervakningskameran uppe igen och polisen är informerad, vi håller koll. Det som gör mig mest orolig är att det finns mycket mer lättillgängliga stall  nära, vårt ligger precis bakom bostadshusen och syns inte från vägen. Någon har alltså vetat exakt var stallet ligger, betyder det att det är någon vi känner eller någon som sökt upp adressen via bloggen?
Sjukt obehagligt.

Äntligen är ny film på g! Vi har verkligen sämst internet här ute på gården, har försökt ladda upp filmen sen igår kväll men inte lyckats… Ska föra över den på ett usb-minne och ta med till stan, så förhoppningsvis får ni se den ikväll.

På tal om förra inlägget hittade jag sidan Brokenhorses där ni kan läsa om Habanero (klicka HÄR)

Finns inte ord för hur hemska hästhandlare det finns… Speciellt den han hamnat hos nu som är ökänd för att sälja vidare trasiga och skadade hästar till ridning.

Läste ett inlägg hos Kristina angående skador på hästar, vad man ”ska” skriva och inte skriva. Jag har alltid varit helt öppen med eventuella skador och konvalescenser på min blogg, men börjar bli lite mer diskret då jag märkt hur folk förstorar upp saker, främst intressenter av hästar.

Mumin hade en inflammation i ett knä för något år sen, och då skrev jag direkt ut det på bloggen. Jag är över-nojig med mina hästar och märker jag att dom lyfter ett ben annorlunda eller rör sig på ett sätt dom inte brukar kollar jag upp dom på en gång. Mumin var inte halt, men jag märkte att han kändes annorlunda att rida. Böjprov visade ingenting, röntken visade ingenting och veterinären kunde inte se något. Han fick behandling i knäet (utsidan) och vilade, men jag kände fortfarande att det var något när jag skulle rida igång honom. Jag fortsatte envisas, och till slut ultraljudades hans ben och då kunde man se en inflammation på insidan av bakknäet. Han blev alltså behandlad på fel sida, där inflammationer vanligtvis brukar sitta, och därför tog inte behandlingen. Efter att felet lokaliserats blev det ny behandling och vila, och efter det blev det månader av uppbyggande ridning då jag var livrädd att det skulle komma tillbaka. Tog ett år innan jag hoppade igen. Och det var jag väldigt tveksam till, men nu i efterhand har jag insett – hallå, det var en inflammation! När det läkt ut är det borta. Och det är ingenting som kommer påverka i framtiden, en inflammation är ingenting allvarligt eller bestående. Vi människor får också inflammationer men när man blivit frisk är man frisk.

P.g.a att jag skrivit det i min blogg backade flera köpare ur då jag hade honom till försäljning.  Hade det varit en senskada eller något med skelettet som kunnat påverka i framtiden hade jag haft full förståelse, men nu var det bara en inflammation som inte finns kvar längre. Vissa hade nog inte ens nämnt det för eventuella köpare, men jag tyckte det var lika bra för dom att veta – han är ju helt frisk nu. Dom tyckte dock inte samma sak.

Jag tycker det är HEMSKT att det finns folk som säljer hästar med skador och inte berättar något, det är så elakt mot både köpare och häst. När jag säljer hästar vill jag att hästen ska må bra även i sitt nya hem, och att ägaren ska få en fräsch häst att ha kul med – går en saluhäst inte igenom besiktningen felfritt kollar jag upp den själv, behandlar eventuellt eller låter den vila tills den är okej igen – och DÅ kan jag sälja den. Jag vill veta att hästar jag säljer är i bästa skick och skulle aldrig drömma om att mörka en skada eller skicka iväg en häst jag inte vet är frisk. Många gör sånt ändå, och då är det verkligen bara pengarna dom är ute efter och bryr sig varken om hur hästen kommer må eller dom stackars ägarna som får en häst med dolt fel.

I framtiden kommer jag nog inte skriva ut här om någon av hästarna vrickar sig eller får vila någon dag, jag har märkt hur lätt folk blir uppskrämda av saker som egentligen inte har någon betydelse.

Ps. Hästen på bilden har ingenting med texten att göra, kändes bara trist med ett så långt inlägg utan bild! haha

Jag vet att många bara vill rida i helskodda ridbyxor. Jag rider helst i vanliga leggings, eller om jag har ridbyxor – oskodda. Ni som använder helskodda, varför gör ni det? Jag vill också veta vad som är bra med dom! haha. Har ett par vita helskodda som jag använde till dressyrtävling en gång tillsammans med sadelklister för att inte studsa omkring, och ja, det funkade rätt bra. Men då jag rider hemma sitter jag nästan aldrig ner, så vad är fördelarna?
Får ibland skavsår på röven om jag ridit mycket, det gör inte så ont men det känns inte speciellt nice ändå. Är helskodda ridbyxor botemedlet? Tell me!